.Jag tror faktiskt att allting som händer kanske har en mening? Att efter det hemska kommer ljuset och allting klanar upp. Man har ju hört en massa folk, mest överviktiga ,som har pratat om sin ungdom när de blev mobbade. Under dessa mobbperioderna mådde dom hur dåligt som helst, sen flera år därefter är dom starka och står stadigt berättar dom.

Men jaa, egentligen, om man är på botten och tror man kommer stanna där förevigt. Att man aldrig kommer se sig själv som glad och lycklig igen, fortsätt kämpa så löser sig det mesta tillslut, ju äldre du blir desto mer mod får du, mer självförtroende och man börjar tänka på något helt annat sätt.

Jag hade en lång period då jag mådde som sämst allt dedär påbörjades i vintras och den sämsta perioden va i början av sommaren och under hela sommarlovet, tillslut efter all sorgsenhet började jag kallade mina närmaste vänner för massa saker och jag trodde inte det fanns någon som egentligen brydde sig om mig. Jag tog över min depression över mina käraste vänner och det är något jag ångrar något enormt nu idag.
Jag känner mig faktiskt lite som en ny person nu när jag mår bra igen och har ändrat min attityd mot andra. Trodde aldrig det här skulle vända men tillslut så, Good job!